Produced by Jari Koivisto
Öfversatt af
M. A. Castrén.
Helsingfors,J. Simelii Enka,1841.
Imprimatur: J. M. af Tengström.
Förste Delen.
Likasom förtjensten att undan förgängelsen hafva räddat Finlandshistoriska minnen nästan uteslutande tillhör Porthan, likaså hafvanationens mythiska qvarlefvor hufvudsakligast genom D:r Lönnrotsverksamhet blifvit framkallade i ljuset. Alldeles obanad var välicke heller den väg, han beträdde; men, hvad man före honom gjort,är liksom det icke vore till, sedan Kalevala och Kanteletar trädti dagen. De få dessförinnan gjorda runo-samlingar hafva numerabetydelse endast i den mon, som de tjenat till att framkalla dessaåtminstone för Finland evigt dyrbara skatter. Men ur denna synpunktbetraktade hafva de ett stort, historiskt värde, och vi anse af sådananledning för en pligt att omnämna de förnämsta bland dem, som förD:r Lönnrot banat vägen. — Den som först fästade uppmärksamhetenvid vår inhemska poesi, var Porthan — den Finska litteraturensheros. Man tror, att Porthan det oaktadt icke alltför högt uppskattatde mythiska sångerna; men han samlade dem icke desto mindre, ochgenom hans föresyn väcktes äfven andra, i synnerhet Ganander, attfortgå på samma bana. Gananders förtjenst består dock icke så mycketi gjorda runo-samlingar, som i bemödandet att tillvägabringa enFinsk Mythologi. Väl säger han sig "i flere år hafva genomgåttalla tillgängliga och i landet möjligen existerande Runor", menur dedicationen i hans arbete framlyser, att de till större delenblifvit af Porthan honom meddelade. Detsamma torde i ännu högregrad gälla om Lenqvist, hvars mythologiska arbete för öfrigt vidaöfverträffar Gananders. I allmänhet synes man vid denna tid ännuicke varit betänkt på utgifvandet af en fullständig runo-samling,utan ansåg det till en början vara nödvändigare att bearbeta enmythologi, såsom "clavis poëseos Fennicae" (Gan.). — Efter Porthansdöd stod den Finska litteraturen en lång tid stilla, sörjande blottden hädangångne. Men med år 1809 vaknade hon åter till nytt lif. Viddenna tid eller åtminstone kort derefter uppträdde många utmärktalitteratörer, och under den tidrymd, som sedan tilländalupit,räknar den Finska litteraturen flere bearbetare, än under hela detföregående seklet. Ibland dem hafva de flesta i större eller mindremon egnat sin uppmärksamhet åt folkpoesien. Mest förtjent är i dettaafseende D:r Topelius, hvilken i fem särskildta häften utgifvit ensamling af äldre och nyare runor. Honom tillhör äfven förtjenstenatt hafva angifvit de orter, hvarest de Finska sångerna renast och istörsta mängd bibehållit sig. Han säger i företalet till femte häftetaf sin samling: "På få ställen och nästan ingenstädes i Finlandfinnas fullständiga och oförderfvade forntida qväden. — —Ett enda ställe på jorden, som äfven är utom Finlands gräns, nemligennågra Socknar i Archangelska Guvernementet samt i synnerhet,Wuokkiniemi Församling, räddar ännu fordna seder och den fordnahjelte-ättens minnen i deras rena och oförfalskade drägt. — —Derifrån har äfven jag med icke ringa möda förskaffat mina bästasånger." — År 1820 företog sig Prof. v. Becker i Turun Wiikko-Sanomatatt till enhet bringa en mängd sånger om Wäinämöinen. Detta försök, såobetydligt det äfven var, förtjenar likväl uppmärksamhet, såsom detförsta i sitt slag. Emellertid synes man i början icke fästat någonuppmärksamhet vid denna vink. Således fortfor Topelius att utgifvasin samling i fragmentarisk form. Samma, method följdes af D:rLönnrot i "Kantele", ehuru, han i företalet till Kalevala s