E-text prepared by Jari Koivisto
Ämnadt såsom ett Bidrag till upplysning i Finnarnas
Historiska Fornhäfder
af
C. A. Gottlund
Stockholm,Tryckt hos Carl Deleen,1834.
"Ridiculum est, quod est dubium, id relinquere incertum:
Quod nemini dubium potest esse, id judicare."
Cicero pro Murena.
Tardi ingenii est rivulos consectari, fontes rerum non videre.
Cicero, de Orat.
Det Kongl. Nordiske Oldskrifts-Sälskabet i Kjøbenhavn.
Vördsammast!
Då Sällskapet, såsom ett föremål för sin fornforskning, omfattat helaNorden, och då icke blott Finland äfven torde få räknas dit, utan dådet Finska Folket fordom, till större eller mindre del, utgjort deäldsta inbyggare såväl i Sverige som i Danmark och Norrige, så ärdet med anledning häraf jag tror mig böra hoppas, att ett närmareforskande i detta folks framfarna öden, icke torde böra anses oförtjentaf Sällskapets uppmärksamhet.
Det är på grund häraf, jag vågat tillegna Sällskapet närvarande lillaarbete, hvars närmare bedömmande jag härmedelst ödmjukast underkastarSällskapets, lika så rättvisa som upplysta, omdömen.
Ibland de många lärda Stiftelser, hvilka, tid efter annan, bildat sigtill befordrande af vetenskapliga forskningar i Nordens äldstaHistorie, och hvilkas verksamhet spridt sig, snart sagdt, till alladelar af dessa trenne Nordiska riken, har ännu ej, mig veterligt, enenda fästat sin uppmärksamhet på denna, i Nordens häfder, likasåursprungliga, som, på dess första kultur och bildning, inflytelserikaFolkstam. De hafva fastmera, genom detta åsidosättande, liksomafklippt, för sjelfva den historiska forskningen, en hel fornverld:nemligen hela den tid, som föregått den Odinska folk-invandringen.
Visserligen är denna tid, liksom all forntid, mörk och dunkel; men såhar ock ingenting särdeles blifvit gjordt, för att, med en stråle afkunskapens ljus, genombryta dess skymning. Det är genom djupareforskningar i Finska Folkets häfder, man endast och allenast kan kommatill en närmare kunskap om denna tid — åtminstone till enföreställning derom; och hvad som i detta fall blir en vinst för denFinska Historien, blir det äfven för den Svenska och Danska.
Det torde icke vara Sällskapet så alldeles obekant, att en nyLitteratur håller på att arbeta sig upp här i norden — en Litteratur,som uppgår med, och har sin rot uti — Finska språket. Detta språk, somaf alla här i norden är det äldsta, har länge nog måst stå tillbaka förde Götiska tungomålen, och framträder derföre nu, såsom det yngsta, afde kultiverade språken i vår nord.
Den Vitterhet, som, vid ett närmare bearbetande af detta tungomål,måste uppstå genom en djupare undersökning såväl af sjelfva Språketskällor, som af alla den Finska Nationens egendomliga urkunder, ochhvilken kunskap måhända bordt föregå mången annan, kommer väl, kanskenumera, något efteråt; dock måhända ej nog sent, för att icke kastaäfven ett ljus i den Göthiska ålderdomen. Det är således på FinskaSpråket, och på nyttan af dess odlande för forskningen i nordens äldstaHistorie, jag här vill fästa Sällskapets värda uppmärksamhet, och skalljag härvid utbedja mig att med några ord närmare få förklara detta.
Redan i sig sjelft rikt och böjli