E-text prepared by Jari Koivisto
af
J. Simelii Enka,Helsingfors,1840.
Till lugnets hem och fridens byar
Går diktens skepp från Vandas strand;
Bland ljusa moln och mörka skyar
Syns Sångens Ö och Sagans Land.
Imprimatur: J. M. af Tengström.
Den studerande
UNGDOMEN
vid Kejserliga Alexanders-Universitet
i Helsingfors.
vänskapsfullt
af
Författaren.
Få nationer torde för det närvarande hafva, och få torde hafva haft,så många egentliga folkskalder som den Finska; och likväl saknaFinnarne hvad så många andra folkslag deremot äga, ett Sagans landför sina Skalder, en Sångens Ö, ett Guda-hem, om ock skapadt iinbillningen och sången. Att till någon del afhjelpa denna brist, harvarit ursprungliga ändamålet med denna skrift.
Om denna brist i den Finska Sångare-verlden än möjligen skullekunna förklaras derigenom, att Poesi och Skaldekonst var nationensallmänna egendomlighet, så dessa egenskaper mera voro att anses såsomen hos folket medfödd natur, än fullkomnande genom konst; och attföljaktligen Skalderna, i detta fall, mera voro naturens barn änkonstens, så skulle kanske derigenom till någon del kunna förklaras,hvarföre hos Finnarne saknas detta diktens land, såsom en skapelseaf fantasin, i ersättning för den verkliga sällhet Skalderna fåfängtsöka här på jorden; eller, med andra ord — så var måhända, på grundhäraf, hela landet sjelft — detta Sagans och Sångens land.
Men äfven om en sådan förklaring möjligen skulle kunna antagas, såqvarstå likväl så många andra luckor och brister i den Finska mytenoch dikten, att man icke annorlunda torde kunna förklara detta,än derigenom: att Finnarne troligen fordom måtte hafva haft någraföreställningar och begrepp, analoga med Grekernas och Romarenesom de Elyseiska fälten, Skandinavernas om Valhalla, Judarnesom Paradiset, o.s.v. ehuru dessa, under tidens längd, småningomförbleknat, och slutligen, med införandet af den Kristna Religionen— äfven till deras minsta spår försvunnit. Att numera, genom konst,vilja ersätta och söka såsom en Finsk folk-myt insinuera hvad sjelfvanaturen af nationens legender redan saknar, eller hvad tiden hos ossredan till sista skärfven utplånat, kan blott under vissa villkorlåta tänka sig. Att i likhet med Grekernas Olympus, Pindus ellerParnassus, i detta fall vilja lokalisera, eller idealisera, någotställe eller något berg inom landet[1] såsom Skaldernas helgade hem,kan numera icke gerna låta göra sig, likaså litet som i allmänhet atti detta afseende framkomma med en paramyt, emedan fiktionen, om denskall få naturen af myt, måste grunda sig på sjelfva traditionen,eller stödja sig på en annan sanning än den som blott finnes idikten. Blott under ett villkor skulle jag likväl anse detta försökicke endast vara verkställbart och möjligt, utan äfven på sätt ochvis lämpligt och ganska naturligt; och detta villkor har jag här söktbegagna.
Ehuru visserligen drömmarnes magi, i sig sjelf, är den friaste afalla fantasier, utan all inskränkning med afseende å tid och rum,är den likväl till sin natur bunden vid en viss verklighet, ochligger oss icke omedelbart gifven i den fria viljans disposition. De(drömmarne) måste nemligen stödja sig på en viss natur-nödvändighet,hvilken ligger lika mycket utom