Produced by Tapio Riikonen
Skildringar från Finlands medeltid
af
K. E. Holm, Helsingfors, 1893.
Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri.
I. Kurckska ätten.
II. På sotsäng och bår.
III. Ränker.
IV. I knektstugan.
V. Klas Kurck håller ting.
VI. Försmådd.
VII. Bröllop.
VIII. Varningar.
IX. Dramat utspelas.
X. Epilogen.
XI. I Åbo skola.
XII. Affärslif på 1500-talet. — Arvid Kurck på väg till Paris.
— Sjöröfvare.
XIII. En gammal bekant.
XIV. I Paris.
XV. Domkapitlet håller sessioner.
XVI. Otto Rud brandskatter Åbo stad och Nådendals kloster.
XVII. Arvid Kurck blir biskop. — Kristian Tyrann.
XVIII. Syskonen sammanträffa.
XIX. Kyrklig ståt.
XX. Kristian II vinner styret i norden.
XXI. Fosterlandsvän och fosterlandsfiende. — Arvid Kurck
vacklar. — Gamla vänner mötas.
XXII. Arvid Kurcks fosterländska sinnelag. — En afton
på Kuustö slott.
XXIII. List och blodsdåd.
XXIV. Nils Giabbe och hans fribytare. — Kuustö slott kapitulerar.
— Arvid Kurck flyr.
XXV. Slutet.
Kurckska ätten.
Laukko gård ligger i Vesilaks socken. Stället hvilket i Finlandshistoria utmärkes såsom stamsätet för den så beryktade Kurckska ätten,skall jämväl till en början utgöra den förnämsta anknytningspunkten förhändelserna i denna skildring.
Nämda ätts anor gå tillbaka nära nog ända in i den grå forntiden. Vilåta till en början sägnen redogöra för hvad som ej finnes bevaradt påhäfdens blad om densamma.
Bland de på sin tid så mäktige Birkarlarne lefde, berättas det, eninflytelserik man vid namn Mathias. Under sina härfärder dels motlapparne, dels, såsom svenske konungens bundsförvandt mot hedniskalandsmän och ryssar hade han utfört berömda krigsbragder, genom hvilkahans namn och ryktet om hans tapperhet och otroliga kroppsstyrka nåttvida omkring.
Hände sig så, att ryssarnes anförare fick i sin tjänst en jätte vidnamn Potko, som ägde oerhörda mänskliga krafter. Honom sände denne nuöfvermodigt till Sverige med order att där utmana landets tappraste mantill envig. Ingen vågade emellertid upptaga kampen och den svenskekonungen emotsåg redan med ledsnad den skymf, som skulle vederfarasriket, då jätten hemkom med underrättelsen härom till ryssarne. Men dårann honom i hågen Mathias, hvarför han uppmanade Potko att resa öfvertill Finland. Här skulle han finna den efterfikade. Samtidigt lätkonungen underrätta sin man om hvad som förestod.
Mathias var ingalunda litet stolt öfver det honom visade förtroendet,men kunde tillika ej skingra den oro, tanken på den förestående kampenåsamkade. Och denna oro växte dess mera, då han hos de trollkunnigalapparne, dem han besökt för att fråga sig till råds i denna brydsammaangelägenhet, erfor, att jätten genom en förtrollning gjorts osårbar.Sedan han dock tillika fått veta att denna utomordentliga egenskapgenom en besvärjelse kunde fråntagas denne och han här inlärt sigdensamma, återvände han lugnad till hemmet.
Kort härpå infann sig Potko och en gång medan denne sof lyckades detMathias att uttala öfver honom besvärjelsen i fråga och upphäfvaförtrollningen.
Enviget försiggick sedermera å en liten h