Noteringar:
Ändringar gjorda i texten är understrukna med en tunn streckad linje. Genomatt sätta muspekaren över ordet kan du se vad stavningen var innanändringen.
En full förteckning över ändringar gjorda i denna text kan ses i ocksåslutet av denna text.
BANNLYST
EN BERÄTTELSE
AV
SELMA LAGERLÖF
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Copyright. Albert Bonnier 1918.
Första—femtonde tusendet.
STOCKHOLM
ALB BONNIERS BOKTRYCKERI 1918
FÖRSTA DELEN
GRIMÖN.
På Grimön i den västra skärgården bodde för några år sedan en man ochen hustru, som voro varandra mycket olika.
Mannen, som var omkring femton år äldre än hustrun, hade aldrig varitannat än ful, trög och senfärdig och hade inte blivit bättre på gamladar, hustrun åter hade alltid varit nätt och lätt, och hennes lillavackra ansikte hade bibehållit sig så väl, att hon såg närapå lika braut vid femtio som vid tjugu.
Dessa två makar sutto en vacker söndagskväll på en stor stenhäll, somstack upp ur marken alldeles utanför deras hus, och samspråkade i godro. Mannen, som tyckte om att höra sin egen röst och lade sina ord väl,utbredde sig för hustrun över en artikel, som han just nyss hade läst ien tidning. Hustrun hörde på honom med inte alltför spänd uppmärksamhet.
»Ack, den Joel, den Joel,» tänkte hon, »att han kan få ut så myckenlärdom ur ett sådant där tidningsblad! Han har verkligen ett8märkvärdigtgott huvud. Det är bara synd, att han inte är i stånd att göra någotbruk av det för sin och min räkning, utan bara för andras.»
Medan hon tänkte så, gledo hennes blickar bort till boningshuset, somvar rätt stort, men så förfallet, att de inte kunde bebo det, utan fingohålla till i en liten flygel, som de forna ägarna, vilka alla som enhade varit sjökaptener, hade begagnat till kök och visthus.
»Om Joel ändå hade haft lust för sjön, så att han hade blivit sjökaptensåsom hans far och farfar!» fortsatte hustrun sina funderingar. »Då hadehan säkert haft en samlad sparpenning på gamla dar, och vi hade kunnatse framåt mot en lugn ålderdom. Men han har alltid envisats med att gåoch arbeta på lantbruket. Och nu har vi det också, som vi har det.»
Hon flyttade sig inte från sin plats, så länge som mannen fortsatte atttala, men hennes lilla huvud, som rörde sig lika ledigt, som skulle detha suttit på halsen på en fågel, vred sig så, att hon kunde överblickanågra åkerlappar och potatisland, som lågo likt små runda växtöar mellande väldiga klipphällar, som utgjorde den egentliga marken på Grimön.
Alla dessa småland voro uppbrukade av mannen, ja, man kunde nästan säga,att de voro ditskaffade av honom. Han hade fraktat hem till Grimönotaliga båtlaster jord och gödsel, i fast förvissning att de en gång9skullege honom fullgod lön för mödan.
»Allt det besvär han har gjort sig med de här jordplättarna!» tänktehustrun. »Och så be