Denna text använder utf-8 (unicode) som teckenkodning. Om apostrofer,citationstecken eller å, ä, ö i denna text inte visas korrekt så kanskedin webläsare inte är kompatibel eller saknar teckensnitt. Kontrolleraförst att din webläsare har teckenupsättning eller teckenkodning(”character set” eller ”file encoding”) inställt på Unicode (UTF-8). Dukan också behöva byta teckensnitt i din webläsare.
Romanen gavs i original ut i två volymer. Volym II började medkapitel XII.
Ett fåtal tryckfel i den ursprungliga texten har rättats. De harmarkerats mouse-hoverpopups i texten.
Alors tout marchait au son des trompettes victorieuses, alors toutétait gloire et honneur, alors on parlait une autre langue...
M:me La D:sse d’Abrantès
I.3
Ces familles nobles que l’Empereur appelait de ”belle race”.
Baron Larrey.
Det var en våt och stormig dag midvintern år 1800 — eller, somman på den tiden sade, i början av Pluviôse år VIII. De avlövadekastanjerna och ekarna i parken omkring ”les Fougères” vorobetäckta med ett glänsande, halvstelnat regnlag, och de små, rundabladen på de vanvårdade buxbomshäckarna (de hade visst icke blivitklippta sedan kungens död), vilka i konstiga, stela figurer snodde siglängs den breda terrassen ned mot Loire, glänste svarta och styva i denstarka vätan.
Det var vid femtiden på eftermiddagen, och det började redan skymma.Slottet, en gammal byggnad från slutet av medeltiden, reste sig mörktoch högt med sina många torn mot den skiffergrå, sönderrivna himlen.Från ett par av fönstren lyste redan ljus, och en man med handlykta ochlång, vid regnkappa, som fladdrade om de smala, kortbyxade benen, ochvars styva krage i nacken lyfte upp hårpungen,I.4 så att den stod rakt ut, kom ut på den höga, förfallna stentrappan.
— Mademoiselle! ropade han med pipig, ängslig stämma,i det han satte handen för ögonen och höjde lyktan över huvudet.Mademoiselle Edmée!
En ung flicka i lång, ärmlös kappa med skinnbesättning, och påhuvudet en gammalmodig hatt från åttiotalet med plymer och vida brättenà la bergère, kom raskt springande från en smal sidogång upp emottrappan.
— Jag kommer ju, Jeanot, hennes stämma klang frisk och höggenom blåsten. Jag kommer ju! Du behöver inte skrika, som om gårdenbrunne. Med ett par språng var hon uppe på stenavsatsen. Är abbéen dåkommen, frågade hon oroligt.
— Abbéen väntar på er, Mademoiselle, svarade den gamlemed förebrående eftertryck. Monsieur de Châtillon är med honom.
Han sköt med ryggen upp den tunga dörren, medan han talade, och lätdamen träda innanför.
Det var en stor, stenlagd förhall, som gick upp genom två våningar,med urblekta freskomålningar i väggfälten och i taket. En utskuren,väggfast bänk gick jäms med ena väggen bort till kaminen, vari en stor,nytänd brasa flammande lyste ut över golvets svarta och vita rutor.I motsatta hörnet av hallen gick